Under forna nätter hade luften i korridoren blivit tjock, fylld av en sötaktig lukt av gammalt damm och något järnhaltigt, liknande torkat blod. Väggarna, dekorerade med elegant mönstrat papper, tycktes utstråla en svartaktig fukt som liknade pulserande ådror under ytan. Varje steg på det ruttna trägolvet frambringade ett knarrande ljud som ekade i husets onaturliga tystnad, som om själva byggnaden stönade under tyngden av en outsäglig hemlighet.

Utanför slukades månen ständigt av täcken av askmoln och lät mörkret trycka mot de smutsiga fönsterrutorna och söka en väg in. Det fanns ingen vind, men de tunga gardinerna svajade mjukt, rörda av en andedräkt som inte tillhörde någon av de närvarande. Sedan, från foten av trappan som ledde ner till källaren, hördes ett ljud: ett långsamt, rytmiskt skrapande, likt spikar som desperat söker efter en väg ut ur betongen... Kära lyssnare, ni kommer att höra oändliga mardrömmar...

I ett förtrollande Vigevano i slutet av 1970-talet, fortfarande den drivande kraften i den italienska skoindustrin, börjar berättelsen om mördaren känd som Aforisten. Till de harmoniska tonerna av en delikat Homo Sapiens-sång anförtror Giovanna sitt barn till en granne som kommer att leda honom in i Lucifers käftar.

Barnet kommer, på grund av en förödmjukande orättvisa, att upptäcka en medfödd njutning i att döda.

Stegen i den unge, och sedan vuxna, mördarens alter ego berättas i mellankapitel som författaren kallar "Cuccagne". En mängd händelser markerar hans ursprung och hans återkomst våren 2017. Parmas RIS-chef Salvatore Longobucco kommer att hantera ett nytt, invecklat brottmål i Vigevano, tydligen inspirerat av en seriemördare som också begick mord i staden med samma namn på 1970- och 1980-talen. Denna mördare hamnade tyvärr i nyheternas förgrund med smeknamnet "Aforisten". Longobucco måste också brottas med spöken från sitt förflutna och sina djupaste tvivel om sin moraliska integritet som man och far. Trots allt kommer han att hitta lösningen på fallet i Ticino-dalen Abbiategrasso. Men allt som verkar ont kan inte spåras tillbaka till en abstrakt enhet. Demonen som subtilt dröjer sig kvar genom hela berättelsen och upprätthåller mördarens njutning av att döda hans medbrottsling är inte imaginär utan verklig. Men vem är han? Författaren leder lyssnaren genom en mystisk atmosfär och en final full av vändningar för att upptäcka vem han är.

In un’ammaliante Vigevano di fine anni settanta, ancora motore trainante dell'industria calzaturiera italiana, ha inizio la storia dell'assassino chiamato l'Aforista. Sulle armoniose note di una delicata canzone degli Homo Sapiens, Giovanna affida il suo bambino a un vicino di casa che lo porterà nelle fauci di Lucifero.

Il bambino, a causa di un umiliante sopruso, scoprirà di avere l'innato piacere di uccidere.

Le fasi dell'alter ego del piccolo e poi adulto killer, sono narrate in capitoli intermedi chiamati dall'autore Cuccagne. Cuccagne che segnano la sua origine e il suo ritorno nella primavera dell'anno 2017. Il capo RIS di Parma Salvatore Longobucco sarà alle prese con un nuovo intricato caso criminoso avvenuto a Vigevano, apparentemente ispirato a un serial killer che ha ucciso sempre nell'omonima città negli settanta e ottanta. Assassino venuto tristemente alla ribalta delle cronache con il soprannome dell'Aforista. Longobucco dovrà anche lottare contro gli spettri del suo passato e i suoi più intimi dubbi di integrità morale di uomo e padre. Ma, nonostante tutto, troverà la soluzione del caso nella valle del Ticino di Abbiategrasso. Ma non tutto quello che sembra malefico è riconducibile a un'entità astratta. Il demonio che aleggia subdolo in tutto il racconto, che sostiene il piacere di uccidere del killer, che è il suo complice, non è immaginario ma è in carne e ossa. Ma chi è? L'autore accompagna l’ascoltatore a scoprirlo in un'atmosfera misteriosa e con un finale ricco di colpi di scena.